orkade inte med någonting ikväll så det blev soffläge

med cola och vindruvor. det onda i lungorna kom tillbaka

så var nog bäst att vila ändå. ibland är jag förnuftig. in your face.

allt är stormigt och jag är nog instabilare än på länge.

men ändå känner jag något slags lugn också,

en skön känsla som får allt det jobbiga att kännas lite lättare.

hopplösheten känns inte så hopplös. o allt det pga en fin person.

och hur lyckligt lottad är man inte då? att det finns någon

som ger tröst, lyssnar, förstår, och stöttar. hjärta.

-

imorgon ska jag spendera massvis av tid med clara.

min saknade och fina vän. dvs kommer min fredag bli alldeles

underbar, utan tvekan.

(snart är det helg. weeee.)