och lyssnar på gammal musik, rannsakar mig

själv typ.. går igenom hela mitt liv.. och visst,

borde jag sitta och fundera över dom senaste månaderna

då det hänt rätt så mycket vore det kanske inte alltför konstigt.

men när jag kommer på mig själv med att sakna saker och personer

från när jag var ungefär 15 år, då är det något som är fel.

varför ska det vara så svårt och bara släppa det förflutna och leva livet

i nuet? varför slits man tillbaks och blir så himla sentimental jämt o ständigt?

ska iallafall försöka att inte bli alltför djup, utan mest skratta med fina

christoffer åt alla störda saker vi gjorde för ca 6 år sedan, haha.. att vi ens minns?